Hemland - Nederländerna
Användningsområde - Stående fågelhund
FCI-Klassifikation - Grupp 7
---------------------------------------------------------------------------------------
Bakgrund:
Den nederländska rasen stabyhoun hör till den familj stående och
stötande fågelhundar som sedan många år förekommit i Europa.
Dessa kan sägas ligga mellan setter och spaniel till storlek och
typ. Många av raserna blev dock inte erkända förrän under
1900-talet och flertalet, likt stabyhoun, först efter andra
världskrigets slut. Stabyhoun har uppmärksammats alltmer, även
utanför nederländerna under de senaste decennierna.
Den anses som en mycket bra jakthund för mindre arealer och
är inte minst uppskattad som vänlig familjehund.
Helhetsintryck:
Stabyhoun skall vara kraftfullt byggd,långpälsad stående
fågelhund. Till proportionerna skall den vara längre än hög. Den
får varken vara för grovt eller spensligt byggd. Huden skall
ligga stramt an mot kroppen. Den får varken förekomma
hakpåsar eller för lösa läppar.
Uppförande/Karaktär:
Rasen skall som sällskapshund vara tillgiven, mjuk och vänlig.
Den skall vara intelligent, lydig, lättlärd, lugn och en god
vakthund, aldrig aggressiv eller bitsk.
Huvud:
Huvudet skall vara torrt och harmoniera med kroppen. Huvudet
skall vara längre än det är brett. Skalle och nosparti skall
vara lika långa.
Skallparti:
Skallen skall vara lätt välvd, inte smal, men får aldrig ge ett
brett intryck. Den skall övergå med en lätt rundning i kinderna.
Stop:
Stopet skall vara endast svagt markerat.
Nostryffeln:
Nostryffeln skall vara väl utvecklad utan att vara delad. Den
skall ha vidöppna näsborrar. Nostryffeln skall vara svart hos
hundar med svart grundfärg, brun hos hundar med leverbrun eller
orange grundfärg.
Nostryffeln skall vara väl utvecklad utan att vara delad. Den
skall ha vidöppna näsborrar. Nostryffeln skall vara svart hos
hundar med svart grundfärg, brun hos hundar med leverbrun eller
orange grundfärg.
Nosparti:
Nospartiet skall vara kraftfullt och avsmalnande mot nosspetsen
utan att vara snipigt. Nosen skall vara bred. Nosryggen skall
vara rak och får från sidan varken vara konkav eller konvex.
Läppar:
Läpparna skall vara strama utan överhäng.
Käkar/Tänder:
Tänderna skall vara starka med saxbett.
Kinder:
Kinderna skall endast vara svagt utvecklade.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, runda och ej snedställda.
Ögonkanterna skall vara väl åtliggande. Blinkhinnorna eller
tredje ögonlocken får ej vara synliga. Ögonen skall varken vara
utstående eller djupt liggande. Färgen skall vara mörkt brun hos
hundar med med övervägande svart grundfärg och brun hos hundar
med brun eller orange grundfärg. Rovfågelögon (blekt gula) är ej
önskvärt.
Öron:
Öronen skall vara ganska lågt ansatta.
Öronen skall bäras tätt mot kinderna utan veck.
De skall vara måttligt långa och skedformade.
Hals:
Halsen skall vara kort och rund. Den skall övergå i rygglinjen
med en mycket öppen vinkel, så att huvudet mestadels bärs lågt.
Halsen skall vara lätt välvd. Inga hakpåsar eller löst skinn får
finnas.
Kropp:
Kroppen skall vara kraftfull.
Rygg:
Ryggen skall vara plan och tämligen lång.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kraftfullt.
Kors:
Korset skall endast vara lätt sluttande.
Bröstkorg:
Sedd framifrån skall bröstkorgen vara bredare än djup. Frambenen
kommer därigenom att stå ganska brett isär. Revbenen skall vara
väl rundade och de bakre revbenen skall vara väl utvecklade.
Undre delen utav bröstkorgen skall vara rundad. Den skall inte
nå längre ned än till armbågarna.
Underlinje:
Underlinjen skall endast vara måttligt uppdragen.
Svans:
Svansen skall vara lång. Den skall nå till hasleden. Svansen
skall inte vara högt ansatt
och den skall bäras rakt hängande till den yttersta tredjedelen,
vilken skall vara mjukt uppåtböjd. I rörelse höjs svansen, men
får aldrig bäras rullad.
Framställ:
Skulderblad:
Skuldran skall vara väl vinklad.
Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och ligga väl an mot
bröstkorgen.
Underarm:
Frambenen skall vara kraftfullt raka.
Mellanhand:
Mellanhänderna får ej vara svaga.
Tassar:
Framtassarna skall ha formen av kattassar eller hartassar. Tårna
skall vara välutvecklade och välvda. Trampdynorna skall vara
kompakta.
Bakställ:
Bakstället skall vara kraftfullt och välvinklat.
Has:
Haslederna skall vara lågt ansatta.
Mellanfot:
Mellanfötterna skall vara korta.
Tassar:
Baktassarna skall vara runda med välutvecklade trampdynor.
Päls:
Pälsen skall vara lång och glänsande över hela kroppen. Endast
över korset är en lätt
vågighet tillåten. Pälsen på huvudet skall vara kort. På
baksidan av fram ben- och bakbenen skall den vara välutvecklad
och buskig men inte bilda fanor.
Svansen skall runt om ända ut till spetsen täckas av längre
päls, som skall vara buskig men ej bilda fanor. Den skall ej
heller vara lockig eller vågig.
Behäng på öronen är rastypiskt. Dessa skall vara ganska långa
vid öronbasen och därefter avta i längd till den nedersta
tredjedelen av örat, där pälsen skall vara kort. Den långa
pälsen på öronen skall vara rak, en lätt vågighet är tillåten,
men lockig päls är ej önskvärd.
Färg:
Svart, leverbrunt eller orange med vita tecken. Fläckar
och/eller skimmelteckningar
i det vita är tillåtet.
Storlek/Vikt:
Mankhöjd:
Idealstorlek för hanhund: 53 cm.
Idealstorlek för tik 50 cm.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till graden utav fel.
Diskvalificerande fel:
En tämligen lockig päls visar att inkorsning har gjorts och
därför kan hundar med denna päls inte betraktas som renrasiga
Stabyhouns.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen. |